90-talisterna kräver ett annat ledarskap

Det är inte lätt att återberätta Josefine Arenius liv så här långt. Dels talar hon fort och engagerat, dels är bisatserna fulla av spännande utvikningar som kräver mer information. ”Vänta nu, jobbade du som skådespelare i ett resande teatersällskap i Philadelphia?! – Haha, jag var 21 år och det var bara några månader. Det var jätteroligt, det var precis när jag kommit på att jag inte ville bli teve-journalist.

Ledarskapsfrågor som rör ungdomar är Josefines stora mission. Undersökningar visar att 90-talisterna är den mest olyckliga generationen. De är sprängfyllda med självförtroende, men har dålig självkänsla vilket kräver ett något annorlunda ledarskap menar Josefine.

Det finns dock en röd tråd i Josefine Arenius liv de senaste 20 åren: intresset för ledarskapsfrågor. – Det har fascinerat mig sedan jag var i 20-årsåldern. I nästan allt jag gjort – allt från teater, studier i journalistik och teologi till projektledare för event – har jag intresserat mig för ledarskapets betydelse och möjligheter. En till synes brokig karriär fick därför en naturlig fortsättning 2005 då hon fick jobbet som ansvarig för ledarskapsfrågor på Startcentrum i Örebro. Efter fyra år erbjöds hon jobbet att mejsla fram en ledarskapsplattform för tidningskoncernen Dagen, där hon för övrigt en gång i tiden jobbade som ungdomsredaktör.

Är allt möjligt?

Och just ledarskapsfrågor som rör ungdomar är hennes stora mission nu, sedan hon flyttat tillbaka till Örebro och driver det delägda bolaget ”We are Mountain” som specialiserat sig på generations- och kulturkrockar i företag och organisationer.
– De som är födda 1986-2003, 90-talisterna för enkelhetens skull, är speciella. Tidigare har föräldragenerationen, med rätta, kunnat säga: jaja, vi vet, vi har också varit unga. Men med 90-talisterna är det inte så, deras uppväxt är så vitt skild tidigare generationers.
Det beror på en rad olika saker, men för att generalisera (hela resonemanget är ju generaliserande) så har de fostrats av en föräldrageneration, 70-talisterna, som tutat i dem att allt är möjligt. ”Vill du bli en ny Beyoncé? Så klart du blir det!”.
– Då blir krocken med verkligheten ibland hård.
– Undersökningar visar att 90-talisterna är den mest olyckliga generationen. De är sprängfyllda med självförtroende, men har dålig självkänsla. Det i sin tur leder till att stort behov av bekräftelse.

Tydligare ramar

Med det följer att 90-talisterna kräver ett något annorlunda ledarskap: bland annat tydliga ramar, regelbundna avstämningar och en fungerande struktur för feed back.
– Som ledare för 90-talisterna måste man mer än någonsin bygga ett förtroende. Och de behöver veta varför de går till jobbet, vad syftet är.
I början av 2018 blev Josefine Arenius kontaktad av Nercia och erbjöds uppdraget som konsult i ledarskapsfrågor.
– Jag klickade direkt med Nercia. Det är en kreativ miljö, samtidigt är de roliga och enkla att ha att göra med. Dessutom gillar jag öppenheten. Det är korten på bordet, liksom.
Vad vill hon då uppnå med sina föreläsningar i modernt ledarskap? Framför allt vill hon att de som leder företag och människor ska vara modigare. Våga ta samtalen som behövs, våga tro på sina beslut även när de ifrågasätts och våga vara mer prestigelös.
– Och så måste en ledare våga lära känna sig själv. Om man inte vet vem man är, är det svårt att leda andra.

Förebilder

Vilka förebilder har hon då som ledare? Svaret kommer snabbt: Peter Örn, folkpartisten som bland annat var vd för Sveriges Radio, och Stefan Einhorn, läkaren som bland annat skrivit boken ”Konsten att vara snäll”.
– Men som ledare är han tydlig och krävande. Det är inte snällt att vara otydlig, haha.
Dåliga ledare då? Josefine vill inte nämna några namn, men ”kompis-chefen” är ingen favorit.
– Dessutom, dåliga ledare är de som sprider oro och skapar rädsla bland sina medarbetare.